Dubbla känslor. Vad säger han? Kejsarsnitt? Skönt att det
snart är klart och jag får träffa mitt barn men det var ju inte så här det var
planerat. Så mycket förberedelser jag hade gjort inför förlossningen. Mental
träning, yoga och träffar med doulan. Allt för att jag skulle känna att jag
hade kontroll och inte låta rädslor ta över. Målbilden, barnet på magen och jag
skulle gråta av lycka.

Kejsarsnitt ingick inte i planen och var förenat med olycka
och död. Trots att jag kände en viss lättnad över att det snart skulle vara
över, jag hade ju kämpat med värkar i över ett dygn, så kände jag panik. Panik
över operationen. Rädslan över att jag inte skulle klara det, att jag skulle
dö. Jag grät och grät och Lasse pussade och tröstade. Från det att doktorn kom
in sa att det skulle bli kejsarsnitt till att Egon var ute tog det inte mer än
ca 40 minuter. Jag skakade och grät när jag kom in i operationsalen men av
någon anledning infann sig ett lugn när det verkligen gällde. Jag kände när han
drog

kniven över magen och hur han bökade och stökade och så sa han ”nu hör ni
strax ett barnskrik” och så någon sekund efter hördes lilla Egons stämma.

Nu skulle jag vilja skriva att jag blev så där lycklig att
tårarna strömmade och allt blev ett rosa skimmer och operationen var som
bortblåst. Men så var det inte. Jag
kände ingenting. Jaha nu är barnet här. En pojke? Jaha. Sedan började jag skaka
igen. Det var fruktansvärt. Jag blev livrädd att jag skulle få post förlossningsdepression
och inte känna något alls.

Egon och Lasse fick gå iväg och jag rullades till uppvaket
för att vara under uppsikt när bedövningen släpper. AnnaKarin kom och satt hos
mig. Det var tur. För jag fick tillfälle att lufta mina känslor eller
ickekänslor. Hon var så bra. Förklarade att det inte behövde betyda något alls.
Jag hade gått igenom en operation och det var inte alls konstigt att jag inte
hängde med känslomässigt.

Det tog ett tag men sen kom känslorna i kapp. Nu kan jag
inte titta på honom utan att få tårar i ögonen av lycka. Att amma är som att
trycka på en knapp. Tårarna flödar och mitt hjärta svämmar över. Han är världens
vackraste lilla pojke och jag är mamma.

Ses!