Nu menar jag inte att jag helt plötsligt kan allt om bebisar
och barn men jag förundras över hur naturligt allt känns. Innan kände jag mig
alltid så klumpig och fel när jag skulle hålla i ett spädbarn. Jag var rädd att
göra fel och göra illa barnet. Nu är det precis som att jag har fått en manual
intelepaterad i huvudet. Det känns naturligt och jag vet precis hur jag ska ta
och hålla i Egon. Jag vet vad som är bäst för honom. Är han hungrig, har han
ont i magen, jag vet hur det ligger till. Jag klär på honom utan problem eller
osäkerhet. Är det inte märkligt? Det var lite av sådana saker som jag funderade
på innan. Hur gör man? Nu när han är här vet jag precis.

I dag var bvc på besök och Lasse hade sett till att vi
skulle ha samma kvinna som storebror gick till när han var liten. Det var en
mycket mysig kvinna. Erfaren, varm och med en tydlig kärlek till sitt arbete
och barn. Egon har gått upp i vikt som han ska så vi behöver inte längre ställa
klockan för att mata honom utan kan lita på att han säger till själv. Åh så
skönt att slippa den stressen och i stället bara få lyssna in Egon. Just nu
vill han äta mycket och ofta. Det får han, det är så mysigt.

Vi hann med mycket i dag. Om jag gnällde om att tiden bara
försvinner i går så fick jag visst lite extra i dag. Vi har alltså haft bvc
här. Sedan fick Egon besök av fin familj (som han fick en fin present av). Nu
sov han visserligen under besöket men de fick i alla fall beskåda den lilla
grodan. Efter det bakade jag hallongrottor till Wildas dop i morgon. När
kakorna var klara gick vi en promenad och handlade. Där emellan har det förstås
ammats och bytts blöjor. Som sagt, någon måste ha gett mig några extra timmar
det här dygnet. Tack för det!

Ses!