Han ligger där i famnen mitt i natten och äter. Han vaknade
och ropade på mig och så gjorde vi vår nattrutin. Först byte av blöja sedan
till fåtöljen i sovrummet för påfyllnad av mat. Ofta somnar han mitt i maten
men den här gången var han vaken och tittade djupt in i mina ögon. Det är det
bästa. Han stannade till i sitt giriga lapande och bara tittade ännu djupare in
i mina ögon som om han ville säga något. Ett magiskt ögonblick där man
tillskriver det lilla knytet i famnen tusen tankar men så händer det som får
hela situationen att bli verklighet, en lång skit som både vibrerar i blöjan
och liksom aldrig tar slut. Sedan fortsätter han snutta som inget hänt och
somnar som vanligt in igen. Alla dessa små ögonblick som man vill berätta om
när Egon är stor. Det är tur jag skriver ner en del av dem, så man minns några
i alla fall.

Ses!