I dag var vi på Astrid Lindgrens sjukhus för att kolla upp
ett smultronmärke som Egon har i munnen. Det var första gången jag var där och
vilken fin känsla det var där. Alla som jobbade var så fina med barnen och
tillmötesgående mot oss. Egon undrade lite varför hans mun skulle studeras och
fotograferas men han skötte det finfint. Doktorn sa att man inte skulle göra
något åt märket i nuläget. Han har inga svårigheter att äta och besväras inte av
det alls. Skulle det ändra sig så skulle vi höra av oss. I januari ska vi på
återbesök.

Det är fantastiskt att se hur Egon hittar sina händer och
blir mer och mer duktig på att styra och använda dem. Hur mysig som helst när
han ammar och samtidigt ligger och stryker mig över bröstkorgen och fångar mina
flätor. Han tycker också om att krama sitt lilla gosedjur Ruben. Mer medveten
om den värld han har kommit till så vill han inte riktigt somna på kvällarna.
Han kämpar för att hålla sig vaken och vill gärna ligga i famnen och så ska man
gå runt så han kan titta på saker. Alldeles nyss låg han i sin säng och Lasse
satt bredvid och försökte söva honom. På sängramen sitter en leksaksfjäril som
Egon gärna leker med och den lekte han med när ögonlocken inte orkade hålla sig
uppe längre men han fortsatte leka lite till. Då vill man verkligen inte somna.

Vi har ju umgåtts med Egons kusin Wilda och min syrra nästan
varje dag men nu har det gått en vecka utan att vi har setts. Detta på grund av
att de har varit sjuka. Det sorgliga är att nu ska de åka på semester i två
veckor så nu kan vi inte ses på jättejättelänge! Vi saknar Wildas bus och Idas
sällskap redan nu så vi kommer att få totalabstinens innan de kommer hem igen.

Ses!