Det är ganska många nu som ställer frågan ”är han snäll?”
när man möter någon som inte träffat Egon än. Vad ska man svara på det? Det är
klart att jag förstår vad de menar. De vill veta om Egon är lugn, sover på
nätterna och inte har kolik eller något annat tokfnatt. Men frågan är faktiskt
ganska knasig. Snäll är ju vårt jobb som föräldrar att se till att han blir.
Och vad skulle motsatsen vara? Snäll? Nä han rivs med sylvassa små naglar och
säger inte tack när han har ätit utan blänger bara trött. Jag svarar att han är
lugn. För peppar peppar så har han sovit väldigt bra på nätterna än så länge.
De två senaste nätterna har han dock ätit nästa varannan timme, det är lite
jobbigt. Han verkar trivas i sin nya värld som han upptäcker lite mer av dag
för dag. Han gapskriker inte när han vill något utan säger till i lagom ton att
”nu är jag hungrig mamma” och får han inte kontakt direkt utan måste ligga en
stund till kommer ett lite starkare ”NU mamma NU är jag hungrig, du kanske inte
hörde..” Skulle det av någon anledning vara så att jag är upptagen och
fortfarande inte kan slänga fram mjölkbaren kommer det ett ”HAAALLÅÅÅ jag sa att jag är HUNGRIG!” Till skillnad mot
hans kusin som slår på stora trumman direkt (man vill ju inte chansa på att man
får vänta någon sekund).

Helt galen dag i dag. Stambyte på undervåningen, storebror
sjuk, ny hyresgäst in, och Lasse jobbade för en gång skull heldag från nio till
fem. Kom på mig själv att snurra omkring med en tekopp i handen och spilla te
lite var som helst på golven. Tanken var att jag skulle sätta mig en stund och
dricka te och andas lite men glömde det mitt i mellan dörrklockan som ständigt
ringde och Egon som tagen av stressen inte ville sova middag. Fram till ungefär
halv tre var det helt galet. Sedan blev det knäpptyst. Hantverkarna blev klara,
storebrors mamma hämtade storebror för mammavecka och både telefonen och dörren
slutade ringa. Så när Lasse kom hem var här kav lugnt som inget hänt alls.

Ses!