Det är tidig morgon och jag sitter i Egons rum och tittar
när han leker. Eller rättare sagt just nu brottas jag med ena armen för att
hålla undan en mycket nyfiken kille som bara vill pilla på datorn och försöker
skriva lite med den andra. Jag brukar inte sitta med datorn eller telefonen
inne i hans rum. Jag tycker att där inne vill jag leka med honom. Men nu kände
jag att jag måste försöka skriva lite, det så svårt att hinna med det.

Egon har ju kunnat resa sig och står upp ett bra tag nu och
det tycker han är väldigt roligt. Och han känner mer och mer att han kan trixa
till det lite så jag tror att det inte dröjer allt för länge innan han tar sina
första steg. Han ska bara komma på hur man gör. Går gör han ju om vi håller i
honom men det där att hitta sin balans är lite klurigt.

Det märks att han är inne i en period där det händer mycket
i utvecklingen. Han är lite smågnällig och har svårt att koppla av. Dessutom är
det två hörntänder på gång så det kliar och är irriterande i munnen. Det kan ju
förstås göra vem som helst lite smågrinig. Till exempel så har han börjat
krångla med maten på ett sätt han inte gjort tidigare. Förut har han alltid
ätit med god aptit och inte ratat direkt någonting. Nu krånglas det och han
vrider bort huvudet och viftar bort skeden så varje måltid slutar med
kladdkaos. Lättare är det när han får ha en sked själv och får pilla lite och
försöka äta själv.

Men i mellan sina gnäll så är världens gulligaste kille. Vad
man smälter när han säger sitt Hej på morgonen. Och det bästa i hela världen är
när han kommer ålandes och kryper upp i famnen för att gosa och pussas en liten
stund, för att sedan fortsätta leka. Apropå det så måste jag nog leka lite nu.
Lilla Snoofie undrar varför vi inte leker och bara sitter här och pillar på
datorn.

Ses!