Vi har haft att göra sedan Wilda landade på svensk mark.
Dagarna flyger fram och vi är så otroligt trötta på kvällen att jag inte ens
har orkat skriva av mig här i bloggen. Men nu är det verkligen dags för det
finns så mycket att rapportera om.

Egon kan dra sig upp till stående med hjälp av något att
stödja sig mot. I natt vaknade jag av att han stod i sin spjälsäng med ett
stort leende och ropade hej så att vi skulle vakna. Jag har en känsla av att
han går snart.

I dag var vi först på kalas och avslutning på öppna
förskolan. Det gillade Egon skarpt, mycket eftersom han fick smaka på
jordgubbar för första gången men också för att han fick leka ute med de andra
barnen. Därefter åkte vi till Ikea med hans farfar och hans Kerstin. Så mycket
att titta på och sorl att lyssna till kan man ju tycka ska göra en liten kille
trött men det var alldeles för roligt och mysigt att få umgås med farfar och
Kerstin att Egon bestämde sig för att vara vaken inte bara på Ikea utan ända
till halv tio på kvällen. Lite snorig och mycket dregel vittnar om att fler
tänder är på gång också, så den här kvällen går inte till historien som den
mest lugna och enkla nattningen direkt. Trots det längtar jag redan till i morgon.
Längtar till att få bli väckt hans lilla ”heej”. Min stora lilla kille.

Ses!