I dag gick jag ut med en förfrågan på facebook om det fanns
intresse för att dansa för mig igen. Jag har hållit uppe med min dans i några
år efter över femton år som danslärare. Nu rycker det i de lurviga och
koreografilusten har kommit tillbaka och jag längtar efter en danssal att breda
ut mig i. Nu ser det ut som att jag mycket liten skala faktiskt ska starta eget
och börja dansa igen. Tjoohoo!

Det är ett av allt som ställts på ända med att bli mamma.
Det viktiga i livet. Livet är här och nu för att slänga mig med en klyscha och
det är för kort för att inte prova sina vingar. Jag vill ju att mitt barn ska
ha alla möjligheter att göra det han vill. Då måste jag ju visa att jag gör det
jag vill. Han ska inte få ha en bitter slutkörd mor som drömmer om annat men
inte når dit. Han ska se att hans mor gör det som gör henne lycklig och att man
kan nå sina drömmar även om det är i liten skala ibland.

Det var dagens plus. Dagens minus är att lilla Egon är
förkyld. Snorig som få och täppt i den fina lilla näsan. På kvällarna får han
så ont så ont i den lilla magen och det värker i hjärtat på mig när han skriker
och gråter. Jo vi är ju inte så vana att han faktiskt skriker så det blir så
stort när han gör det. Hoppas att det vänder snart. Nu har han varit såhär
några dagar så jag håller tummarna för att det vänder i natt.

I morgon ska jag spana in eventuell danslokal… Spännande!

Ses!