Blog Image

Mammabloggen

Mammabloggen

Mammabloggen är doulan AnnaKarin Pedersens gästblogg, här vi får följa en nybliven mammas vardag från graviditet och tiden efter födseln.

Just nu träffar vi Linda Kumlin.

Välkommen in på hemsidan också! www.doulan.info

Jobba jobba jooobba

Övrigt Posted on Mon, August 10, 2015 21:09:25

Ja jisses vad tiden rusat fram. I dag började jag jobba. Min
föräldraledighet är officiellt slut. Men nu ska jag bara jobba halvtid så jag
får vara med vår Egon på eftermiddagarna. Trots att jag bara ska jobba fyra
timmar om dagen så var det svårt att gå hemifrån i morse. ”Hej då Egon, nu går
mamma och jobbar”. Han vinkade glatt hej då. När jag kom hem och klev upp i
trappen och hoade så hörde jag ett ”mamma mamma mamma”. Det var det finaste jag
har hört i mitt liv. Egon hade ju givetvis haft det bra, han var ju med sin
pappa, men han blev glad av att se mig och det gjorde min dag. Nu är jag helt
slut i huvudet och ska gå och lägga mig i tid så jag orkar med den här första
arbetsveckan. Tror jag befinner mig i någon sorts chock över att vardagen helt
plötsligt tog en ny vändning. Jag hade faktiskt lite svårt att koncentrera mig
när mina kollegor pratade med mig.

Skönt att det är mycket kvar av dagen när jag kommer hem. Vi
hann leka massor med Wilda och moster innan det blev kväll. Så det blir nog bra
det här. Det tar bara lite tid att ställa om sig.

Ses!



Vad händer? Tänder!

Övrigt Posted on Sat, January 10, 2015 23:22:16

Egon och jag åkte till Gnesta för att vara hos mormor och
morfar i några dagar. Vi åkte i söndags och tänkte väl sova där i två nätter
eller så. Andra natten blev jag sjuk. Den berömda VK gjorde entré med dunder
och brak och jag låg däckad i några dagar. Tur i oturen var att vi befann oss
hos mina föräldrar. Eftersom Lasse repar revy hela dagarna så hade han inte
varit till någon större hjälp. Nu fick jag vila och Egon fick mysa med sin mormor
och morfar, det gillade han väldigt mycket. Under den veckan hände det så
väldigt mycket. Egon gjorde flera steg i sin utveckling men även ute i världen
hände det så mycket. Det som hände i Paris var fruktansvärt och efterspelet vid
sådana händelser är inte heller något man vill vara med om. Det lyfter fram så
mörka sidor hos människor och sociala medier fylls av så märkliga kommentarer
och åsikter. Paris, jag känner med er.

Egon då? Jo han växer och växer och blir allt starkare i
nacken vilket gör att han får ett nytt utseende på sätt och vis. Han sitter med
hjälp och tittar stolt ut över rummet som nu har en annan vy. När jag hade
blivit bättre och satt och avslutade min frukost tittade jag till på Egon som
satt i sin baby sitter och då såg det ut som han hade något i munnen. Jag blev
jätterädd! Slängde min fram och stoppade in mitt pekfinger och vispade runt för
att få fatt på vad det vita lilla kornet nu var. Döm om min förvåning när jag upptäcker
att det är en tand som spruckit upp. Jag har ju sett att han gnuggat sina
leksaker i munnen men har inte tänkt att det skulle kunna vara tänder eftersom
han bara är tre månader och tre veckor. Men där satt den. En litet litet gryn.
Nu är ju frågan… Är han snorig lite täppt och smågnällig på grund av tanden och
att det kanske kommer fler eller är han förkyld? Han har svårt att komma till
ro på kvällen och är gnällig som han aldrig är annars. Får väl vara tacksam
över att han varit så otroligt lätt att ha att göra med hittills och inte
gnälla över lite gnäll. Men om man är allergisk mot gnäll då?

Ses!


Lyckas alltså fortfarande inte lägga ut bilder ordentligt och ni får lägga huvudet på sned för att se dem. Sorry!



Nästa dag tack!

Övrigt Posted on Thu, November 13, 2014 23:18:49

Den här dagen blev inte som jag hade tänkt. Började dåligt och kvällen som skulle bli en tjejkväll med fin vän blev inte av på grund av min amnngshjärna. Bäst att lägga sig så att det blir en ny dag fort. Även om i morgon kommer med viss oro eftersom Egon ska få sina första sprutor. Hur ska jag klara av att se honom få ont och bli rädd? Min lilla gosiga pojke ska inte ha ont. Det går över fort hoppas jag. Han hade lite svårt att somna i kväll, han kanske kände av att jag funderade på något. Han ville inte somna själv utan ville bara vara i famnen. Det fick han trots huvudvärk och yrsel som gjort sig påmind de senaste dagarna. Ibland känner man sig som att man håller på att rasa ihop. Att kroppen sakta bryts ner av för lite sömn och ingen träning. Det tjuter i öronen och nacken krånglar. Ryggen är öm och man är helt mosig i huvudet. I dag är som sagt en dålig dag. Men jag vet ju att det finns dagar när allt flyter och jag känner mig stark och pigg. Så låt oss hoppas att i morgon är en sådan dag!

Ses!



Att säga ifrån

Övrigt Posted on Wed, November 12, 2014 20:27:23

Allt för ofta hamnar jag i situationer där jag tar ansvar
för vad andra känner. Det är ju en fin egenskap säger du då kanske. Men nej,
det är inte hänsyn jag talar om. Jag talar inte heller om att skämmas för andra
för det gör jag aldrig. Utan jag talar om att gå med på att andra gör fel eller
låtsas som att allt är bra även fast det inte är det. Bara för att andra inte
ska känna sig dumma eller skämmas. Men det är ju naturligtvis fel. Varför gör
man på detta sätt? Exempel: Jag har precis varit med om ett missfall. Jag möter
en bekant som vet vad som hänt och som frågar hur jag mår. Av någon anledning
säger jag att allt är bra och hasplar ut mig några floskler om att livet går
vidare. Bara för att denna bekant skulle känna sig osäker och inte veta vad den
skulle säga om jag skulle säga som det var det vill säga: Jag mår skit och vill
bara ligga i sängen och gråta. Eller som jag har varit inne på förut, folk som
frågar om jag är gravid. Det är fel att ställa denna fråga ändå blir det jag
som tar ansvar över situationen och svarar snällt att nej så är det inte.
Räddar personen ifråga genom att skratt lite och säga att det nog var tröjan
som stod ut lite. I stället för att säga ifrån: du får ursäkta men det där är
en för privat fråga för att svara på. Eller ni vet den där personen i t.ex. ett
personalrum som alltid skapar dålig stämning med antingen rasistiska eller
sexistiska skämt. Allt som oftast skrattar alla lite nervöst bara för att rädda
den som gjort fel för det skulle ju bli pinsamt om man sa ifrån.

Nix, slut med detta utplånade sätt att vara. Man kan
faktiskt säga ifrån, vara ärlig utan att vara hänsynslös.

Ses!



En ny persona

Övrigt Posted on Fri, October 31, 2014 18:14:58

Efter barnafödande och med pågående amning har jag
förvandlats till en annan person än den jag var tidigare. Jag har varit väldigt
duktig på att hålla många bollar i luften och tempot har varit högt. Nu har min
hjärna bytts ut mot någon form av seg gelé och jag kan fastna mitt i en mening.
Exempel på det har min syster fått flertal. Som när jag satt och berättade
något för henne och skulle säga något i stil med ”eller så gör vi tvärt om” men
liksom fastnade i ett ellehh och sedan kom det inte mer. Numer utstöter hon ett
ellehh lite då och då och skrattar lika högt varje gång. Att berätta något för
någon tar en evighet för jag måste tänka på att hålla tråden och den tappar jag
hela tiden.

Men det är ändå inte det som är värst. Värst är att jag
reagerar så konstigt på saker som jag inte har reagerat på förut. Vi skulle äta
krabba häromdagen och jag dukade och skulle lägga upp krabborna på ett fat.
Helt plötsligt är dessa krabbor det värsta jag sett. Ben som håriga spindlar
och jag kan för mitt liv inte se på dem än mindre ta i dem. Lasse fick gröpa ur
köttet när jag inte såg på men det var kört, jag kunde inte äta utan att känna
obehag.

Jag känner inte igen mig själv. Att jag inte sover
ordentligt gör väl sitt till också antar jag. I denna förvirringens status
funderar jag ändå över om män någonsin kan förstå känslan. Det är så svårt att
förmedla i ord. Och det handlar ju om hormoner. Ingenting man rår över så att
säga. Så att när man sätter på vatten på spisen för att koka nappar och går
iväg för att hämta napparna men kommer till sovrummet och har glömt bort vad
det var man skulle göra och ser att det behövs bäddas och gör det i stället.
Och det kokar torrt och det mycket väl skulle kunnat uppstått en brand. Så kan
man inte riktigt lastas för det, okej?

Ses!



Tiden

Övrigt Posted on Mon, October 13, 2014 20:46:09

Ja, jag kanske blir lite tjatig här när jag pratar så mycket
om tiden. Men det fascinerar mig just nu. Det fascinerar mig att jag upplever
tiden annorlunda än innan Egon. Tiden går liksom både långsamt och fort
samtidigt. Fort som bara den om jag tänker på att det redan har gått fyra
veckor sedan Egon föddes. Känns som vi just har kommit hem från BB. Men dagarna
går långsamt, vi har ett lugnt och behagligt tempo där vi vilar, äter och går
promenader. Samtidigt som jag inte hinner något alls under dagen. Jag upplever
alltså dagarna som både långsamma och snabba. En mycket märklig känsla. Jag
lever i en ny värld, där tiden inte fungerar som i den värld jag är van vid.
Den hackar, delar sig och blir parallell, slingrar sig runt som en orm och tar
omvägar. Det är bara att följa med.

Ses!