Blog Image

Mammabloggen

Mammabloggen

Mammabloggen är doulan AnnaKarin Pedersens gästblogg, här vi får följa en nybliven mammas vardag från graviditet och tiden efter födseln.

Just nu träffar vi Linda Kumlin.

Välkommen in på hemsidan också! www.doulan.info

Om amning

Förlossning Posted on Tue, September 23, 2014 20:40:29

Den bästa stunden just nu är när Egon har ätit färdigt och
slänger bak huvudet med en suck. Han har mjölkdroppar runt hela munnen och ser
lätt berusad ut och väldigt nöjd. Så sitter vi en lång stund och jag tittar och
följer hans fantastiska minspel som följer. Små antydningar till leenden till
att hela pannan läggs i veck. Fantastiskt.

På BB fungerade inte amningen alls från början. Jag har
alltid tänkt att jag självklart ska amma men det är faktiskt inte självklart
att det fungerar. I och med att det blev kejsarsnitt så missar kroppen en del
startfunktioner. Både hos barnet och mamman. Så både mjölkproduktionen och
Egons förmåga att suga lät dröja på sig. Nu är jag en ganska lugn person som
inte sätts ur spel i första läget så jag tog det med ro. Jag visste att det kommer
lösa sig. Egon tappade lite vikt, vilket alla barn gör efter födsel men han
lite mycket och hans blodsocker gick ner. Därför fick vi flaskmata honom med
ersättningsmjölk några gånger. Men så kom min mjölk igång och vi kunde pumpa
från mig och ge Egon ur flaska, som var lättare att dricka ur. Gott så.

Problemet låg i att i störta välmening skulle sköterska
efter sköterska hjälpa till och få igång amningen ordentligt så Egon skulle
kunna äta direkt från källan. Det blev den ena stressade situationen efter den
andra. Jag kände mig inte stressad över att inte fungerade utan av att de hela
tiden behandlade mig som jag gjorde det. ”Det är ingen fara, det kommer att lösa
sig” eller ”jämför dig inte med andra” eller ”du behöver inte känna dig otillräcklig,
det kommer igång ska du se”. Jag kände mig fullt tillräcklig, lugn och jämförde
mig absolut inte med andra. Mycket ska till att rubba mitt självförtroende. Jag
känner mig själv ganska bra och vet vad jag kan och det jag inte kan får jag
lära mig. En efter en slet och drog i mina bröst och tryckte in i Egons mun som
absolut inte var redo än. Det stressade mig enormt. Nu vill jag inte svartmåla
personalen, den är fantastiskt på Södertälje BB. Det är nog frustration från
deras håll. De vill att det ska fungera så de glömmer lite att lyssna och känna
in situationen. Vi fick med oss en pump hem. Förstås behövde jag inte använda
den mer än första dygnet. När vi kom hem i lugnet kände både Egon och jag att
det här klarar vi ju finfint. Och på efterkontrollen i går visade Egon att han
är ett litet matvrak som har gått upp och passerat sin födselvikt. Där passade
han också på att kissa ner hela vågen och sig själv. Såg väldigt roligt ut när
sköterskan försökte stoppa det hela med lite papper. Det tog inte slut, det var
en lång skön kiss som spred sig över hela ryggen och upp i håret. Så han fick
duscha för första gången efter vägning.

Ses!



Kejsarsnitt

Förlossning Posted on Mon, September 22, 2014 17:34:55

Dubbla känslor. Vad säger han? Kejsarsnitt? Skönt att det
snart är klart och jag får träffa mitt barn men det var ju inte så här det var
planerat. Så mycket förberedelser jag hade gjort inför förlossningen. Mental
träning, yoga och träffar med doulan. Allt för att jag skulle känna att jag
hade kontroll och inte låta rädslor ta över. Målbilden, barnet på magen och jag
skulle gråta av lycka.

Kejsarsnitt ingick inte i planen och var förenat med olycka
och död. Trots att jag kände en viss lättnad över att det snart skulle vara
över, jag hade ju kämpat med värkar i över ett dygn, så kände jag panik. Panik
över operationen. Rädslan över att jag inte skulle klara det, att jag skulle
dö. Jag grät och grät och Lasse pussade och tröstade. Från det att doktorn kom
in sa att det skulle bli kejsarsnitt till att Egon var ute tog det inte mer än
ca 40 minuter. Jag skakade och grät när jag kom in i operationsalen men av
någon anledning infann sig ett lugn när det verkligen gällde. Jag kände när han
drog

kniven över magen och hur han bökade och stökade och så sa han ”nu hör ni
strax ett barnskrik” och så någon sekund efter hördes lilla Egons stämma.

Nu skulle jag vilja skriva att jag blev så där lycklig att
tårarna strömmade och allt blev ett rosa skimmer och operationen var som
bortblåst. Men så var det inte. Jag
kände ingenting. Jaha nu är barnet här. En pojke? Jaha. Sedan började jag skaka
igen. Det var fruktansvärt. Jag blev livrädd att jag skulle få post förlossningsdepression
och inte känna något alls.

Egon och Lasse fick gå iväg och jag rullades till uppvaket
för att vara under uppsikt när bedövningen släpper. AnnaKarin kom och satt hos
mig. Det var tur. För jag fick tillfälle att lufta mina känslor eller
ickekänslor. Hon var så bra. Förklarade att det inte behövde betyda något alls.
Jag hade gått igenom en operation och det var inte alls konstigt att jag inte
hängde med känslomässigt.

Det tog ett tag men sen kom känslorna i kapp. Nu kan jag
inte titta på honom utan att få tårar i ögonen av lycka. Att amma är som att
trycka på en knapp. Tårarna flödar och mitt hjärta svämmar över. Han är världens
vackraste lilla pojke och jag är mamma.

Ses!



Nu är han här

Förlossning Posted on Sun, September 21, 2014 20:37:18

Måndag morgon den 15 september klockan 05.50 kom lilla Egon
till världen. Så här gick det till:

På lördagskvällen kände jag att något började hända i magen.
Små molande värkar som vid tolvtiden var klart att det var just värkar. Men
eftersom de kom så oregelbundet och inte var speciellt stora så sa jag
ingenting till Lasse. Jag tänkte att han skulle får sova en natt till
ordentligt. Under natten vaknade jag ett par gånger av att jag hade värkar och
på morgonen kom de lite tätare och jag berättade för Lasse att nu är det på gång.
Jag ringde till BB och berättade att jag hade värkar men att det var
oregelbundet. De svarade att jag skulle ta det lugnt och ringa igen när
värkarna var tätare. Ingenting förändrades direkt under dagen. Vid halv tre
ringde de från BB och berättade att man tittat på min journal. Med tanke på min
historia med dödfött barn 2003 och flera missfall efter det så ville man att
jag skulle komma in för en kontroll. Ta med alla saker och kom förmodligen
skriver vi in dig, sa hon.

Oj, vilken aktivitet det blev på oss. Nervösa irrade vi runt
och försökte få allt som stod på listan över saker som skulle med till BB. Känslan
att nu händer det, nu är det på riktigt infann sig. Sedan in i bilen. När vi
kom dit blev vi installerade i ett rum och när vi då tittade på klockan var den
fem i fyra.

Barnmorskan kom in och gjorde en undersökning. Hon konstaterade
att det var igång men med tanke på att jag faktiskt redan då hade haft värkar
ganska länge så ville hon rådgöra med en doktor om hur vi skulle gå vidare. Man
kom fram till att man skulle ge det hela en skjuts. Så därför satte man in
diverse grejer som dropp t.ex. som hjälp på traven.

I det här läget hade vår doula kommit på plats. I rummet
fanns alltså oftast Lasse, jag och AnnaKarin. Det var en skön lugn stämning. Mina
värkar kom tätare och gjorde allt ondare men jag hade fokus på andning och
kunde ta dem utan någon smärtlindring. När valvakorna började sändas satte vi
på datorn och följde resultaten. Det var mysigt. Någon barnmorska nämnde när
hon kom in i rummet att det fanns ett lugn som inte fanns i de andra rummen. En
annan nämnde att jag måste ha väldigt hög smärttröskel eftersom de mäter
värkarna och kunde se att de faktiskt var ganska starka vid det laget. Vi
småpratade, jag andades, AnnaKarin masserade rygg, nacke, ben och fötter (dessa
stackars fötter som ignorerats i flera månader pga att jag inte nått dem och
därav inte var de mest fina och härliga fötter. Dessa fötter masserade hon i
timmar). Så länge det bara var vi tre i rummet gick det att ta värkarna på
andning men tiden gick och fler undersökningar skulle göras så det kom och gick
personal allt mer intensivt och jag kände att jag blev störd i mitt flow. Då kom
monstervärkarna med ilfart! Det enda som hjälpte var epidural alltså
ryggbedövning. Vilken lättnad. Så fortsatte värkarbetet ha sin gilla gång. Jag
satt väldigt länge på en pilatesboll lutad över en sackosäck som låg på sängen
och sov. Vi märkte att det var svårt att hitta en ställning som Bäbis tyckte om.
Hans hjärtljud blev svagare i värkarna i vissa ställningar och det var inte
konsekvent heller. När klockan var 05.00 och det fortfarande gick väldigt trögt
kom doktorn in. Allt han sa var hjärtljuden går ner och det här tar för lång
tid. Lösingen är akut kejsarsnitt.

Fortsättning följer i morgon.

Ses!



Film och godis

Förlossning Posted on Sat, September 13, 2014 20:05:21

Tittade just på Ghost world med syrran. Vi bullade upp med varsin snacksbricka bestående av diverse godis, snacks och bakverk samt dryck och sedan satt vi och svullade framför denna film. En av mina favoritfilmer. Det är det bästa jag vet just nu. Att mysa med syrran.

Jag har börjat ställa in mig på att jag kommer att bli igångsatt och att förlossningen inte kommer igång av sig själv. Det lustiga är att man får höra ganska länge att det är bäst om det går igång av sig själv. Att om man tar epidural (ryggbedövning) så kan förlossningen stanna av och då kan man behöva hjälpa till att sätta igång det igen. Och med det så blir värkarna inte naturliga eller organiska eller hur jag ska uttrycka mig.
Men nu när det kanske måste bli så att man får sätta igång det hela så låter det annorlunda. Nu är det helt okej och inget att oro sig för. Samma som att det är jättejätteviktigt att amma, men om det inte fungerar då? Ja då går det lite bra med ersättning.. Det går lika bra med selleri!

Ses!



Nattaktiviteter

Förlossning Posted on Thu, September 11, 2014 20:00:56

Sömn har alltid varit väldigt viktigt för mig och har jag
inte sovit ordentligt en natt har jag varit helt däckad hela dagen efter. Nu
har jag inte sovit en hel natt på nio månader. Jag skojar inte. Jag har varit
uppe minst två gånger per natt och kissat, varje natt v-a-r-e-n-d-a n-a-t-t! Men faktiskt så är jag inte helt slut
när jag vaknar. Det lär ju inte bli några hela nätter på ett tag framöver
fortsättningsvis heller. Visst har jag vilat dagtid, ibland flera gånger men
jag har inte känt mig sådär otroligt trött som jag gjorde förut om jag inte
hade sovit en natt. Intressant vad kroppen vänjer och anpassar sig efter nya
situationer.

Det har varit en fantastisk vacker septemberdag i dag och
jag har myst med lilla Wilda. Höjdpunkten var när hon tog tag i mitt ansikte
och drog det till sig och gav mig en mycket blöt puss på kinden. Lite som en
sugfisk. Finaste Wildutt (som har blivit hennes smeknamn) gör verkligen väntan
lättare.

Ses!

Solrosorna har vuxit sig superlånga.



Ultraljud 2

Förlossning Posted on Wed, September 10, 2014 20:50:23

När man går över tiden en vecka så får man göra ett till
ultraljud för att kontrollera att det finns ordentligt med fostervatten och att
bebisen växer som den ska. Så i dag var vi först på sjukhuset och gjorde
ultraljud som sa att allt var inom normalvärdena. Sedan var vi hos barnmorskan
för sista gången. Det kändes lite konstigt. Hon har ju följt oss i nio månader
och nu ska vi inte träffa henne fören det är dags för efterkontroll. Nu är det
bb som vi ska vända oss till. En overklig känsla infann sig. Nu är det på
riktigt fast ändå inte, var är Bäbis? Har inte den lilla filuren tittat ut av
sig själv innan måndag har vi tid på sjukhuset igen för mer kontroller och diskussion
om hur man kan sätta igång förlossningen. Phu! Hoppas innerligt att det sätter
igång innan det, men jag får nog ställa in mig på att det inte blir så.

Ses!



Blir galen!

Förlossning Posted on Sat, September 06, 2014 13:59:23

I dag går ingenting som jag vill. Hade precis skrivit ett inlägg och råkade stänga ner internet innan jag la ut det så det försvann. Vill baka till Wildas dop men äggen tog slut. Är trött och vill streama serier på datorn och det hakar upp sig. Vill fixa och städa men orkar inte. Yyyyl! I magen är det världens liv och en fot sparkar på samma ställe hela tiden. Jag försöker säga kom ut i stället. Men den bara: Nop, har det mysigt här! Nä nä, var envis då! Kan inte vara från mig envisheten kommer… Hrm…

Ses!



Vad är en doula?

Förlossning Posted on Mon, August 18, 2014 10:19:56

Eftersom att jag kände oro inför förlossningen tidigt i
graviditeten och lider av panikångest som jag skrev om i tidigare inlägg, så
tog vi alltså kontakt med en doula. Jag ville göra allt för att känna mig
förberedd och minimera risken för jobbiga känslostormar. Jag hade läst långt
innan jag blev gravid om doulor och tyckte det verkade spännande så nu lästa
jag på ordentligt. En doula är en hjälpkvinna vid förlossning. En person som
hjälper paret och framförallt kvinnan med avslappning, massage och finns med
genom hela förlossningen. Läs gärna mer om doulan på www.doulan.info .

För mig känns det bra att det
kommer att finnas någon som kan föra min/vår talan om det blir personalskift av
barnmorskor. Om vi är för trötta eller glömmer något. Någon som finns där bara
för oss, för mig.

Bara av att ha träffat henne två gånger och pratat om
förlossningen så lättade mycket. Nu i skrivande stund känner jag mig oerhört
stark och vill bara att det ska komma igång. Jag tror att användandet av doulor
kommer att öka. Det blir ett komplement till barnmorskorna som i dagens läge är
underbemannade, stressade och kanske inte alltid hinner med allt det som de
egentligen vill. De gör ett fantastiskt jobb. Men om de är till för barnet i
första hand så är doulan till för kvinnan i först hand.

Så bring it on smärta, svett och tårar. Jag bangar inte!

Ses!

Jag tänker höst. Jag tänker målbild. Vackra löv och jag med barnvagn!



Next »